Barnsligt hungrig
Jag ska handla mat så det skulle kunnat räcka till Afrikas tre största länder. Men knappast att jag delar med mig, all mat är MIN mat.
SÅ hungrig är jag just nu.
Men gå på lunch nån gång då!
Så nu lider jag. I det tysta.
Håller tummarna
Vad sägs, ska jag vara snäll och betala kalaset för världens bästa mamma?
Jo, det tror jag banne mig att jag gör.
Den som gör gott får gott, så jag räknar med en fet påse lussekatter till jul! :)
Sönderfirad
Filmade lite under gårdagen men måste kolla upp hur jag ska lyckas få ner den på bloggen..Den som väntar på nåt gott! :)
Det har bara funnits fotboll i mitt huvud den sista tiden så jag har egentligen inte hunnit reflektera över så mycket annat runt omkring mig, men konstaterade i morse att en tjej som åkte med min buss var otäckt lik Nicole Richie. Hon skulle nog kunna göra sig en hacka på att agera look alike.
Klippningen igår gick fint, men som vanligt är jag missnöjd. Skatboet är eliminerat men jag blev alldeles för korthårig för mitt tycke. Kände mig som en liten tant när jag släpade mig hem från Råsunda. Parant dam - absolut. Tant - nej.
Dock så upptäckte jag att jag har nästan precis samma frisyr som Victoria Beckham precis har fixat. Läste i Expressen igår att hon fått mycket beröm för sin nya, mjuka page så jag antar att jag ska vara ganska nöjd ändå..
Nu ska skatboet väck!
Efter en pinsamt icke-produktiv arbetsdag så är det snart dags för mig att packa ihop för dagen.
Frossan är påtaglig, magen skriker av hunger samtidigt som den lilla frukost jag fick i mig sitter nånstans i halsgropen, huvudet bultar och linserna svider. Men det var så värt det.
Att få fira sm-guldet med laget och de mest inbitna fansen var nästan en större upplevelse än sm-guldet i sig.
Efter jobbet är det dags att pallra sig till frissan och försöka få ordning på skatboet som jag balanserar på huvudet. Jag tycker mycket synd om den olycklige som blivit utvald till att utföra detta storverk.
Då jag sedan länge varit välsignad med ett olycksaligt hårburr, kom det ju knappast som någon överraskning att "frisyren" ser ut som sju svåra år och tio nödår efter helgens dramatik. I morse kunde jag inte ens sätta upp håret i en fläta på grund av alla knutar och tovor. Knutar och tovor som jag åstadkommit under söndagen genom att tvångsmässigt tvinna håret mellan fingrarna i spända situationer. Det vill säga konstant under 90 minuter.
Göteborgsvädret hjälpte ju inte heller till. Blåst och regn är inte ideala förhållanden ens under mina bra hårdagar.
Har inte bestämt mig ännu huruvida jag bara ska toppa håret eller om det blir en kortare variant. Allt talar egentligen för en klassisk page, då den är betydligt lättare att hantera än en längre frisyr när man som jag begåvats med frissburr. Men då jag har ett facit på 2346890 misslyckade kortklippningar så är jag ändå tveksam..
Den som lever får se.
Trevliga Stockholm
På vägen dit mötte jag många människor med svarta och gula halsdukar, tröjor, jackor och mössor. Alla log vi mot varandra och hälsade, även fast vi aldrig setts förr. Möjligtvis kan vi ha setts på Råsunda, men det är i så fall inget som har satt sig på minnet. Fotboll förbrödrar!
På väg tillbaka till jobbet så hamnade jag mitt emot en farbror på tunnelbanan som noterade min AIK-tröja (jag har dubbla sådana på mig idag) och vi började prata lite. Han var tydligen ledamot i AIK:s styrelse och var, liksom jag, mycket nöjd med resultatet igår.
Sånt händer aldrig annars. Att man ler mot människor man inte känner, och man pratar definitivt inte med folk man inte känner. Ett SM-guld är allt som behövs.
Jag bor i ett leende Stockholm idag. Och nyss såg jag ett flygplan genom mitt fönster som flög med en banderoll med texten: Grattis till guldet AIK!

Stahre lyfter den efterlängtade bucklan

Lagkapten Tjernström

Kung Obolo
Sann lycka!
SM-GULD, SM-GULD, SM-GULD!!!
Efter en nervkittlande första halvlek (då även rösten försvann) så ledde IFK Göteborg med 1-0 efter dålig markering i AIK-försvaret. Att få styra in bollen med magen i en seriefinal är inte OK.
Dock så var jag inte speciellt orolig, och detta av två orsaker:
1. Målet kom tidigt, och
2. För AIK skulle det räcka med oavgjort för att säkra guldet.
Så när Flávio bredsidade in 1-1 målet så skrek jag av lycka, och hur det kändes när Tjerna fick sätta 1-2 så visste jag inte till mig av lycka. Jag grät som ett barn, mascaran rann i hela ansiktet. Detta är den lyckligaste dagen i mitt liv sedan 1998 då mitt kära AIK senast tog hem bucklan.
Nu blir det guldfest på Ambassadeur, och ni som inte har biljetter dit: kom på firandet på Råsunda imorn klockan 19:00. Fri entré, så passa på att hylla våra svartgula hjältar!
Behaglig lördag
Har iaf kommit tillrätta hemma hos mamma och har varit grymt produktiv idag.
Var uppe med tuppen, redan klockan sju i morse, eftersom Léon vaknade då och började "prata". Halv tio bar det av till Sura för att göra en snabbvisit hos mormor och morfar uppe på loppisen där de agerade försäljare. Mormor lyckades kränga på nån stackare en hel soffa! Skitful var den också, men min mormor är så skräckinjagande så hon skulle nog banne mig kunna sälja is till en eskimå...
Sen har jag käkat tacos, färgat både syrrans och mammas hår och plockat mammas ögonbryn.
Nu sitter jag bara och väntar på att det ska bli söndag så att jag kan åka och se matchen. Är redan så jäkla nervös så jag har ont i magen...Tveksamt om det kommer kunna slinka ner nån mat imorn överhuvudtaget.
Kom igen nu Gnaget!
Nu drar jag!
Dagens skratt (jag älskar UR)

Om strippen syns för dåligt på bloggen så hittar du den här:
http://channels.msn.se/serier/default.asp?cat=rocky&count=0&date=20091030
En glad överraskning
Någon hade grovstädat soprummet!
Det låg inga sopor på golvet, kärlen var renskrubbade och ställda i fin ordning utmed väggarna och det bästa av allt. Det luktade såpa där inne!
Inte sopa alltså, utan såpa!
Trodde inte att man kunde bli glad för något dylikt, men jag känner redan nu att detta har gjort min dag så mycket bättre.
Nu ska jag bara jobba en halv dag (kör till 13:00 idag) och sen stressa hem för att hämta katter och packning innan det bär av mot Västerås.
Och på söndag är det match. Är redan nervös så jag mår illa. Så fort någon nämner matchen så känns det som att hjärtat stannar. Det är så nära nu att jag nästan kan känna lukten av guld. Men det står elva göteborgare i vägen först.
Får vi bara stopp på Hysén så tror jag att detta ska kunna ordna sig.
Ivrig att komma iväg?

Är redan trött efter helgen. Innan helgen.
Alla poster är ytte-pyttesmå, känner mig alltid som en sömmerska på 1800-talet när jag ska registrera deras betalningar. Eftersom allt är så smått (texten och siffrorna alltså) måste jag sitta med ryggen böjd i en skum vinkel och helst kisa lite lätt för att kunna se vad det står. Vore ju lite olyckligt om jag registrerade fel provisionssumma, då blir inte mäklarna glada.
I alla fall så borde jag ägna kvällen åt att packa inför min lilla Sverige-turné som jag ska ta mig för helgen. Första anhalt imorn blir Västerås, där jag blir upphämtad av pappa. Iväg till Sura för att lämna kattrackorna, och sen till Hallsta och mamma. Lördagen tillbringas till större delen i Hallsta med ett depåstopp i Sura (igen) för att hälsa på mormor och morfar. Och på söndag åker jag till Göteborg för att se guldmatchen, och slutligen tillbaka till Stockholm igen. Puh.
Kommer ju knappast känna mig utvilad efter denna helgen...
Faktum är att jag nog kommer att känna mig precis likadan som jag gjorde när denna bilden togs:

En väldigt ung, parant dam som nyligen vaknat till liv efter att ha däckat i duschen klockan tre på eftermiddagen. Valborg 2006 i Örebro.
Fråga inte ens om partyhatten. Alla hade partyhatt. Och kalastutor.

Som sagt. Partyhatt och kalastuta var obligatoriskt. Oavsett ras, storlek och konsistens.
Minne från tiden som flytt
Av någon outgrundlig anledning kom jag att tänka på Pär.
Pär var (är, han lever. Välmående får man hoppas) en kille som jag "träffade" när jag gick i ettan på gymnasiet (ettan för andra gången alltså, när jag hoppat av samhäll och valt estet istället).
Jag kommer inte ihåg hur jag träffade honom, jag kom inte ens ihåg honom. Trodde jag. För nu på lunchen så kom jag alltså att tänka på honom. Skitsnygg kille, tyckte jag då i alla fall, med blonda dreads. Och så hette han som sagt Pär. Pär med ä. Kommer ihåg hans efternamn också, men väljer att inte hänga ut honom utifall han nu av någon mystisk anledning skulle hamna här.
Det stör mig lite att jag inte kommer ihåg hur vi träffades första gången. Jag vet bara att jag tyckte att han var skitsnygg och en eftermiddag så åkte jag hem till honom (överenskommet alltså, jag är ingen vansinnig stalker) i hans lägenhet som han delade med några kompisar i den absolut skabbigaste delen av lilla Surahammar, där jag bodde då.
De bodde typ ensamma i hela trappuppgången förutom ytterligare några kompisar som bodde i lägenheten mitt emot.
När jag kom dit så stod lägenhetsdörren vidöppen fast ingen var hemma. Dörren till mitt emot-lägenheten var däremot stängd.
Har för mig att vi kollade på nån film och sen har jag för mig att vi hade sex. Ber om ursäkt om jag fläckar ditt rykte Pär, om det nu inte var så att vi hade sex. Kommer inte ihåg om det var bra heller, om vi nu hade sex vill säga. Förmodligen var det inte det, jag var 17 och han var nåt/några år äldre/yngre.
Han var uppifrån landet nånstans och bodde nere hos oss för att plugga media på Suras coola mediacenter. Tjej hade han också där uppe. Hm.
Undrar vad som hände med Pär? Har han kvar sina dreads?
Om jag skulle hitta honom på Facebook och adda honom som vän, skulle han komma ihåg mig då?
Dagens skratt
Breaking news
I mitten av undre tandraden sitter den lille rackarn'. Herregud, snart kommer ungen be mig att köpa ut folköl...
Bye bye Bajen
Har en sargad och sönderskriken röst idag efter den usla matchen mot Örebro igår. Ska det bli något sm-guld på söndag så lär de spela upp sig ordentligt.
Men det räcker med oavgjort nere i Götet för att bucklan äntligen ska gå till mitt älskade AIK. Efter 11 år kan man ju verkligen tycka att det är vår tur!
Lider lite med min kompis Linda idag. Hon är Hammarbyare och det blev ju klart igår att Bajen åker ur Allsvenskan. I vanliga fall skulle jag ha skrattat hånfullt och satt upp ett urklipp från Metros framsida med texten "Bye bye Bajen" på min wall of shame, men det gör jag inte idag.
Det är lätt att vara storsint när man spelar om sm-guldet.
Laddar stämbanden
Min far, som är anti-AIK personifierad, tror på ÖSK-seger med 4-0. Så nu har jag sagt att efter vi har vunnit ikväll och jag sätter mig på tunnelbanan på väg hem, då ska jag ringa till honom och sen ska jag bara skratta honom i örat i luren hela vägen hem till Nacka!
Kommer bli hes, men det är det värt! :)
Jag har förresten bestämt mig för vilken hårfärg jag ska välja. Det blir höstbrunt en omgång till, sen är ordningen återställd och jag blir mörkbrun i kalufsen igen.
Ska även klippa mig på måndag. Välbehövligt minst sagt.
Fick dock leta på hitta.se i vad som kändes som 22 år innan jag hittade en frisör som inte ville skinna mig in på bara benen för en klippning.
Hår 3000 i Sergelgången - here I come! Var beredda på att få något att bita i, detta skatboet har inte sett en sax på snart ett år...
Argt (och nästan lite politiskt) inlägg
Drömmen kan nog förklaras med att jag såg de där galenpannorna i lördags, som stod på Plattan med plakat visandes blodiga foster och som skrek att abort var mord.
Abort är någonting som är upp till var och en. Man känner sig själv bäst, och möjligheten ska finnas om man blir ofrivilligt/oplanerat gravid.
Dock ska inte abort användas om man bara är för jävla lat eller korkad för att använda preventivmedel, och heller inte för att uppfylla önskemål om kön på barnet.
Blir upprörd när jag läser om att aborter av foster med Downs syndrom har ökat på sista tiden. Det är bevisat sedan länge att barn som föds med Downs syndrom oftast får fullvärdiga liv, som vilket barn som helst dock med ett handikapp. Att man som blivande förälder känner att man är för fin i kanten/inte orkar med för att få ett barn med DS, är en skandal utan dess like. Det är jobbigt att ta hand om ett barn oavsett om det har ett handikapp eller ej, givetvis kan det bli mer jobbigt med ett handikappat barn men det är ju fortfarande ERT BARN. Dessa borde stenas på öppen gata. Var jävligt tacksamma att ni kan få barn istället, det är en gåva som inte är alla förunnat.
Nu är mitt arga debattinlägg klart. Alla hatmail skickas till: [email protected], där de automatiskt sorteras in i skräpposten och slängs.