Det kom ett brev...
Hittade ett kuvert modell större på hallmattan idag när jag kom hem efter en snabbvisit på jobbet.*
Handstilen var omisskännlig. H hade skickat mig ett brev. Men det var något mer än ett brev. Kuvertet innehöll någonting mjukt också.
Jag ska inte ljuga. Den första tanke som slog mig var att hon skickat tillbaka Gucci-plånboken jag köpt till henne i födelsedagspresent med ett brev där hon skriver att hon inte längre vill vara min vän efter fiaskot i helgen.
Drama queen? Jag?
Men det var det ju såklart inte.
H hade skrivit ett fint litet kort där hon bad om ursäkt för sitt utspel i lördags, och så hade hon köpt Lasse Winnerbäcks nya skiva till mig!
Vad som var så mjukt? Hon hade rullat in skivan i toalettpapper.
Lite dubbeltydigt och interntskojsigt då vi brukar skämta om att vi kommer återfödas som toalettpapper eftersom vi har så dålig karma.
Pluttan. Hon borde veta bättre. Jag har inte varit sur sen mitt sura inlägg i söndags (eller när det var). Jag må ha många dåliga sidor men långsinthet är inte en av dem. Dessutom så kan man stå ut med mycket när det kommer till en bästa vän. Fråga H till exempel. Hon, om någon, vet.
