Paranta Damer

Torsdag morgon och snart är veckan slut. Igen.
Hade för en gångs skull svårt att somna igår kväll, tror att klockan blev närmare 02.00 innan jag lyckades slå ihop ögonen för natten, vilket innebär att jag är en aning grinig idag. Grinigare än vanligt alltså.

I morse höll jag på att strypa en kärring som prompt vart tvungen att sätta sig bredvid mig fast det fanns flera andra lediga platser på bussen. Jag blev så illa tvungen att hoppa in och sätta mig vid fönstret, vilket jag hatar.
Eftersom jag är en stressaf person i själen så resulterar det i att jag alltid skyndar mig, vart jag än ska och oavsett om jag faktiskt har bråttom eller ej. Därför är det knäckande att hamna närmast fönstret eftersom jag på det viset inte kan bestämma själv när jag vill resa mig och ställa mig vid dörren när bussen börjar sakta in och närma sig min hållplats. Jag vill av när bussen stannar, och jag vill av fort.
Tror nån att det fungerade med en stoppkloss till surtant utanför sig? Nix. Hon satt makligt kvar till bussen hade stannat helt innan hon ens började fundera på att resa sig. Detta trots att jag satt innanför henne, helt vänd mot och stirrandes stint på henne.
När hon till råga på allt trodde att hon skulle stanna i bussgången för att släppa förbi folk som satt på intilliggande säten så fick jag nog.

Med en, inte så diskret, spark på hasorna så markerade jag mitt ogillande och ni tänka er - NU fattade hon galoppen! Kors i taket.
Kärringen hann knappt av bussen förrän jag susade om henne. Kunde inte motstå att knuffa till henne med väskan lite i förbifarten heller.

Jag vet. Jag kommer brinna.