Jag är värd en belöning

Jag gjorde inte bort mig alls på mötet så det var ju bra. Annars brukar inte kombinationen jag och viktiga-möten-med högt-upsatta-och-fina-personer vara så lyckad, men jag skötte mig fint idag om jag får säga det själv.
Det kan ha berott på att fond-gurun inte alls var nån kostymnisse med ett kvastskaft uppkörd i röven utan mer var av amerikansk bilförsäljar-typ.
Dessa karaktärer är väl inte heller helt roliga att ha att göra med, men jag kan hantera sådana betydligt bättre än den första kategorin jag nämnde.

Nu sitter jag mest och rullar tummarna och väntar på att få gå hem. Tror att jag ska unna mig någonting gott, nu när jag skötte mig så bra på mötet. Det är jag värd. Seriöst, mamma hade fått tårar i ögonen om hon hade sett mig. Jag:
- Ifrågasatte ingenting med vass röst (Jag ifrågasatte ingenting alls faktiskt)
- Jag var propert klädd
- Jag gäspade inte (synligt)
- Jag skrattade artigt på rätt ställe
- När jag skrattade så asgarvade jag inte, utan smålog milt och vid ett tillfälle utstötte jag ett behärskat "haha"
- Jag lade mig inte ner och rullade på golvet av uttråkan
- Jag såg i alla fall ut som om jag lyssnade uppmärksamt och intresserat

Efter sådana ansträngningar så förstår ju vem som helst att jag förtjänar en belöning!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0