Jag skrek supporten i örat
När jag kom hem från jobbet idag så fungerade inte min tv. Det höll på att få mig att börja grina. Är tydligen oerhört labil just nu, fast det inte ens är den där tiden i månaden.
Packade upp matvarorna jag handlat och ringde sedan supporten. Som singel så är tv:n väldigt viktig för mig. Den är mitt sällskap på kvällen, även om jag är ute i köket och fixar nåt att äta eller sitter framför datorn och bloggar.
Den låter. Och det är inte bara musik som på radion, på tv kan man höra folk prata. Det låter så hemtrevligt och får mig att glömma att jag är ganska ensam de dagar som det känns jobbigt. 90% av tiden känns det inte det minsta jobbigt men tv:n står på ändå. Sällskap. Kravlöst sällskap.
Hos supporten blev jag genast på bättre humör. "Just nu är det många som ringer men vi tar emot ditt samtal så snart vi kan. Vi beräknar din väntetid till mer än tio minuter. Då ville jag skrika rakt ut men det gjorde jag inte.
Man är väl samlad.
Började bre lite mackor istället med luren inkörd mellan axeln och örat. Tappade makrill i tomatsås på vita mattan. Sprang ut i köket för att hämta papper att torka upp med. Kommer tillbaka bara för att finna att kattj*veln står och slickar i sig den makrill som blev kvar på mackan. Då skriker jag rakt ut. Då svarar även supporten.
Trots att den stackars supporttjejen med största sannolikhet numera antingen är 1. Döv eller 2. Har tinnitus av värsta graden, så var hon villig att hjälpa mig.
Efter en hastig omprogrammering av digitalboxen så funkar nu tv:n igen. Jag slår glädjestrålande på den bara för att inse att det är "Färjan" på tv. Då slår jag på radion istället.
Annars har jag inte gjort så mycket mer så här på kvällen. Dagens goda gärning bestod i att hjälpa syrran med en skoluppgift. Hon hade fått i uppgift att ta reda på vad Kafkas "Processen" handlade om och beslutade sig för att ringa sin allmänbildade syster.
Dagens ungdom - de orkar fan inte ens googla längre.
Packade upp matvarorna jag handlat och ringde sedan supporten. Som singel så är tv:n väldigt viktig för mig. Den är mitt sällskap på kvällen, även om jag är ute i köket och fixar nåt att äta eller sitter framför datorn och bloggar.
Den låter. Och det är inte bara musik som på radion, på tv kan man höra folk prata. Det låter så hemtrevligt och får mig att glömma att jag är ganska ensam de dagar som det känns jobbigt. 90% av tiden känns det inte det minsta jobbigt men tv:n står på ändå. Sällskap. Kravlöst sällskap.
Hos supporten blev jag genast på bättre humör. "Just nu är det många som ringer men vi tar emot ditt samtal så snart vi kan. Vi beräknar din väntetid till mer än tio minuter. Då ville jag skrika rakt ut men det gjorde jag inte.
Man är väl samlad.
Började bre lite mackor istället med luren inkörd mellan axeln och örat. Tappade makrill i tomatsås på vita mattan. Sprang ut i köket för att hämta papper att torka upp med. Kommer tillbaka bara för att finna att kattj*veln står och slickar i sig den makrill som blev kvar på mackan. Då skriker jag rakt ut. Då svarar även supporten.
Trots att den stackars supporttjejen med största sannolikhet numera antingen är 1. Döv eller 2. Har tinnitus av värsta graden, så var hon villig att hjälpa mig.
Efter en hastig omprogrammering av digitalboxen så funkar nu tv:n igen. Jag slår glädjestrålande på den bara för att inse att det är "Färjan" på tv. Då slår jag på radion istället.
Annars har jag inte gjort så mycket mer så här på kvällen. Dagens goda gärning bestod i att hjälpa syrran med en skoluppgift. Hon hade fått i uppgift att ta reda på vad Kafkas "Processen" handlade om och beslutade sig för att ringa sin allmänbildade syster.
Dagens ungdom - de orkar fan inte ens googla längre.
Kommentarer
Postat av: kickan34
a fy fan hatar nät tvn inte funkar :(
men bra att de löste sig nu. Vad har du för abonnemang?!
Jag har hos com hem, de strular tyvärr endel.. :/ men nu funkar min tv i af :)
Trackback
