Paranta Damer

Jag är ju egentligen ledsen och sur nu. MEN. Såg att det hade trillat in snälla kommentarer från två tjejer och genast blev jag på bättre humör.
Kom på en så rolig sak eftersom Elinor (http://elinorpetterson.blogg.se) skrev "raggsockar" med a, istället för "raggsockor" med o. Tokgulligt, jag vill också säga så men jag glömmer jämt bort mig och bräker "raggsockor" på min ganska vidriga dialekt. Överlag vill jag säga sockor (alternativt sockar men det glömmer jag ju) men tyvärr så blir det oftast att jag säger strumpor vilket är ett astråkigt ord. St-rumpor. Det hör man ju hur trist det är. Usch.
Inte för att jag går runt dagarna i ända och pratar om vare sig strumpor eller sockor. Men det händer ju.

I alla fall så kom jag ju på någonting roligt i samband med Elinors sock-kommentar. Det utspelade sig i högstadiet vill jag minnas (typ hundra år sen alltså). Jag och min kompis Rebecca satt och pratade med ytterligare en kompis, Annelie. Annelie var inflyttad till byhålan från Stockholm. Stackars barn för övrigt.
Anyway. Vi pratade om det här med dialekter och Annelie hade upptäckt en skillnad. Hon avslutade flera ord i plural med ändelsen -er, medan jag och Rebecca avslutade med -or. Till exempel så sa A "myrer" medan vi sa "myror" osv.
Annelie ansåg det lite bonnigt att avsluta med -or, medan vi bestämt hävdade oss genom att påpeka att det faktiskt stavas med -or.
Till slut så började vi rabbla saker med dessa två ändelser bara för att se hur vi uttalade dem. Myrer/myror kom upp. Jackor/jacker. Skivor/skiver.
Sen drar Annelie fram trumfässet:
- Jamen hur säger ni böcker då???

Ridå.