Trött och arg som ett bi
Trött, tröttare, tröttast. Så sammanfattar jag mig själv idag.
Har egentligen en inbokad fika i eftermiddag efter jobbet, men den får jag nog skjuta på. Som det känns nu så finns det inte ens chans att jag kommer kunna hålla mig vaken längre än vad arbetsdagen kräver.
Blev dessutom väckt (IGEN!) vid sex-tiden i morse av att nån jävel var på och knackade på dörren. Den här gången flög jag upp ur sängen, arg som ett bi, kastade på mig ett par mjukisbyxor och slet på mig glasögonen. Hinner fram till kikhålet lagom för att se hissen försvinna upp en våning, men ser bara ett par ben genom det lilla fönstret. Blir stående en stund vid dörren, och ser hissen åka ner igen och hissdörren öppnas. En kvinna i 40-års åldern kliver halvt om halvt ut ur hissen och läser vad det står för namn på min dörr och sen kliver hon in i hissen igen och säger till nån där inne "Det här är ju omöjligt" och sen åker hissen ner en våning.
Jag blir så jävla trött. Hur förbannat svårt ska det vara att lära sig vilken våning ens bekanta bor på?? Detta är dessutom fjärde gången detta händer och tiden är alltid mellan 04:00 och 06:00 på en vardagsmorgon!
När jag kommer hem så är det jag som sätter upp en arg, jävla lapp i hissen.
Hm. Jag är ingen solstråle idag inte, nej. Hur ska detta sluta?
Får försöka tänka tillbaka på min mysiga helg i Örebro och hämta inspiration därifrån...
Har egentligen en inbokad fika i eftermiddag efter jobbet, men den får jag nog skjuta på. Som det känns nu så finns det inte ens chans att jag kommer kunna hålla mig vaken längre än vad arbetsdagen kräver.
Blev dessutom väckt (IGEN!) vid sex-tiden i morse av att nån jävel var på och knackade på dörren. Den här gången flög jag upp ur sängen, arg som ett bi, kastade på mig ett par mjukisbyxor och slet på mig glasögonen. Hinner fram till kikhålet lagom för att se hissen försvinna upp en våning, men ser bara ett par ben genom det lilla fönstret. Blir stående en stund vid dörren, och ser hissen åka ner igen och hissdörren öppnas. En kvinna i 40-års åldern kliver halvt om halvt ut ur hissen och läser vad det står för namn på min dörr och sen kliver hon in i hissen igen och säger till nån där inne "Det här är ju omöjligt" och sen åker hissen ner en våning.
Jag blir så jävla trött. Hur förbannat svårt ska det vara att lära sig vilken våning ens bekanta bor på?? Detta är dessutom fjärde gången detta händer och tiden är alltid mellan 04:00 och 06:00 på en vardagsmorgon!
När jag kommer hem så är det jag som sätter upp en arg, jävla lapp i hissen.
Hm. Jag är ingen solstråle idag inte, nej. Hur ska detta sluta?
Får försöka tänka tillbaka på min mysiga helg i Örebro och hämta inspiration därifrån...
Kommentarer
Trackback
