Vart är världen på väg???
Läste precis något oroväckande i dagens Metro, medan jag sörplade i mig min lunchsoppa från "Soupranos" (så himla klyftigt namn, jag har fnissat hela lunchen. Och gott var det också!).
På nöjessidorna så skriver Ingrid Arinell om fenomenet Supergrupper, det vill säga nystartade musikgrupper där medlemmarna består av redan etablerade artister med framgångsrika band i bagaget. Samarbeten över bandgränserna så att säga, och det är väl jättefint. Kul initiativ liksom.
Men så ser jag exempel på aktuella, utländska supergrupper och känner en kall ilning längs ryggraden.
"Tinted Windows: medlemmar från The Smashing Pumpkins, Ivy, Cheap Trick och Hanson".
Hanson? Hanson!
Hur hamnade medlemmar/en medlem från Hanson i detta begåvade sällskap?
Det måste väl vara nåt fel!? Det kanske finns nåt härligt alternativt garageband där borta i USA som också heter Hanson. För inte kan det väl vara de där skitjobbiga, dryga, lallande och oklippta bröderna som plågade världen nån gång på 90-talet? Nää. Det faller ju på sin egen orimlighet.
Jag vart tvungen att Googla skiten. (Vad gjorde man egentligen innan Google fanns, för att få reda på något??)
Det var inget härligt, alternativt garageband. Det var Hanson. Boppibopp-Hanson. Och James Iha. I samma band.
Nu ska jag ägna eftermiddagen till att sörja.
På nöjessidorna så skriver Ingrid Arinell om fenomenet Supergrupper, det vill säga nystartade musikgrupper där medlemmarna består av redan etablerade artister med framgångsrika band i bagaget. Samarbeten över bandgränserna så att säga, och det är väl jättefint. Kul initiativ liksom.
Men så ser jag exempel på aktuella, utländska supergrupper och känner en kall ilning längs ryggraden.
"Tinted Windows: medlemmar från The Smashing Pumpkins, Ivy, Cheap Trick och Hanson".
Hanson? Hanson!
Hur hamnade medlemmar/en medlem från Hanson i detta begåvade sällskap?
Det måste väl vara nåt fel!? Det kanske finns nåt härligt alternativt garageband där borta i USA som också heter Hanson. För inte kan det väl vara de där skitjobbiga, dryga, lallande och oklippta bröderna som plågade världen nån gång på 90-talet? Nää. Det faller ju på sin egen orimlighet.
Jag vart tvungen att Googla skiten. (Vad gjorde man egentligen innan Google fanns, för att få reda på något??)
Det var inget härligt, alternativt garageband. Det var Hanson. Boppibopp-Hanson. Och James Iha. I samma band.
Nu ska jag ägna eftermiddagen till att sörja.
Kommentarer
Trackback
