Dumma mormor
Nu är jag sur. Trodde inte att det gick att förstöra mitt solskenshumör idag, men ack så fel jag hade. Det räckte med ett samtal hem till lilla mor på lunch för att förvandlas till ett åskmoln.
Nu är det ju inte mammas fel, hon bara berättade vidare och som vi alla vet: Don't shoot the messenger!
Däremot är jag svinigt sur på min mormor.
Vanligtvis brukar jag och mormor komma ganska bra överens, trots att hon är en väldigt speciell kvinna (har nog ärvt en del från henne måste jag erkänna *hosthost*) men ibland vill jag bara ta en stekpanna och...ja...
Pratade med henne i telefon i lördags och allt var frid och fröjd. Hon frågade bland annat när Léons dop skulle hållas, vilket jag kunde meddela att det är den 15 november kl 12.30. Men jag sa även att Emma själv skulle ringa och personligen bjuda in dem.
Idag hade Emma ringt och bjudit in sina älskade morföräldrar på dopet. Vad säger mormor?
"Blir du hemskt ledsen om vi inte kommer? Du vet det är ju så besvärligt att åka till Stockholm, vi får ju ta tåget, och vi börjar ju bli gamla nu".
Min mormor är 66 år gammal utan krämpor. Det finns folk i sämre skick och högre ålder som fortfarande arbetar!!
Anledningen till att hon försöker slingra sig är för att hon är för lat. Det är skönare att sitta hemma i soffan och sticka med en filt över benen. Fy fan vad less jag är nu. Hennes första barnbarnsbarn och hon tänker inte gå på dopet för att det är "jobbigt".
Kul för Emma att ha fyra släktingar på plats vid dopet. Verkligen.
Mormor
