Mat mat mat
Hungrig som en varg är jag!
Tur att det snart är dags för mig att möta upp de andra små rävarna på Odenplan och trycka i sig lite mat!
Efter middagen blir det då karaoke, något jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning.
Kan ju inte ta en enda ren ton som jag inte hittat på själv. Eller förresten så kan jag nog inte ens ta en ren ton även om jag har hittat på den själv...
Jag och H brukar sjunga tillsammans. Fega lite sådär. Men jag är fegast (eller snällast, beroende på hur man ser det) och brukar hålla mikrofonen på en armlängds avstånd så att jag inte hörs. Hehe.
Kommentarer
Trackback
