Paranta Damer

Lunchtid men jag har ingen lust att kliva utanför dörren. Morgonens hastiga klädval känns obehagligt. Istället blir det ofrivillig bantning till lunch och en rejäl middag när jag kommer hem.

Nu ska jag ta och beställa hem lite handsprit till jobbet. H har nojat till ordentligt på svininfluensan och kräver nu handsprit på jobbtoaletten, pappershanddukar istället för vanlig handduk och även små tuber med alcogel som de ska kunna ta med sig ut på kundbesök.
"Man kan faktiskt dö!" var en av dagens upprörda argument.
Själv sitter jag och småfnissar över hysterin. Herregud, en gammal influensa, det är inget som jag orkar hetsa upp mig över. Då finns det ju värre saker att noja över, älgar till exempel. Eller fötter.
Där kan man snacka om vidriga saker som det är värt att oroas över! Och inte biter det med lite handdesinficering mot dem heller!!

Somnade nästan så fort jag lade huvudet på kudden igår, så jag missade ju totalt femmans nya "Nöjespokalen" som jag hade planerat att se. Lite surt, men det borde väl gå nån repris tycker jag?
Var helt galet godissugen igår också, men fick vara utan. Dock så hade syrrans kille, som är bagare (!) tagit med sig lite godsaker hem från jobbet så jag pressade i mig chokladbollar som om det gällde livet istället.
Ikväll blir det däremot en STOR godispåse efter jobbet!

Eftersom jag underhöll en liten bäbis igår kväll så missade jag ju fotbollsfinalen mellan Tyskland och England. Inte hela världen egentligen eftersom jag inte tycker att damfotboll är sådär lysande underhållning direkt. Inte hela politiskt korrekt att skriva så kanske, men det är sant! Jag spelade själv fotboll i 13 år så jag vet att det är superkul, men särskilt kul att titta på det är det ju icke.
På måndag däremot så drar äntligen allsvenskan igång igen, AIK åker ner till Göteborg och möter Häcken. Förhoppningsvis så sitter takterna i från cupmatchen, så det blir en vinst igen. Blir viktigare och viktigare nu att slå de här "lätta" lagen för att behålla sin plats i toppen. Häcken har gått överraskande bra i år, så det är knappast någon promenadseger som väntar.

Nu ska jag fortsätta sitta och skruva på mig en stund. Mina kläder idag valdes i största hastighet, tyvärr inte så genomtänkt dock. Hade bestämt mig för en fin skjorta och ett par svarta byxor men det upptäckte jag ju ganska snart att det kunde jag glömma. Byxorna hade plötsligt förvandlats till något dassigt grått och bedrövligt pösigt, knappt med den bästa vilja skulle jag kunna kalla dem byxor. De som satt så fint för bara nåt år sen, vad har hänt? Troligtvis klarade de inte omställningen från Göteborg till Stockholm. Det är det ju knappt att jag har gjort heller för den delen...Det positiva är dock att jag i och med detta slipper ha dåligt samvete för min stora godispåse ikväll. :)

Efter att ha tjänat mitt levebröd för dagen så begav jag mig hem till syrran i Enskede. Möttes av denna syn när jag klev in i vardagsrummet:


Kan inte fatta att han är så "stor", han är ju bara 2½ månad! Men redan så "pratar" han, skrattar och vill gärna stå i knät (med hjälp naturligtvis) eller sitta själv i soffan.



Ledsen att jag kapade ditt huvud där syrran, men Léon lyckas alltid vara i centrum. :)
Efter att ha "pratat" en lång stund med sin mor (lät mest som en utskällning om ni frågar mig), dreglat ungefär en halvliter, kräkts lite (ja, lite hamnade på mosters tröja) så slutade min visit som den brukar:


Tvärsomnade med en varm, lika tvärsovande bäbis i famnen. För dem som lider av sömnlöshet rekommenderar jag att låna närmaste bäbis, man hinner knappt blinka förrän man har somnat!

Nu skiter jag i det här. Den massiva huvudvärken är mig övermäktig och jag tar mitt pick och pack och beger mig till Enskede. Vill inte syrran köpa godis så åker jag hem. Då kan hon sitta där med sin bäbis, som visserligen är söt men som man inte får äta.
Gravidkilona behöver hon inte tänka på. Syrran gick ner 12 kilo när hon var gravid. Jahaja. Själv går jag upp 5½ kilo bara jag tittar på Icas godishylla.

Sådär ja, nu har jag fyllt magen med lite mat också. Eller lite och lite förresten, jag lassade in ganska bra måste jag erkänna.
Blev bjuden på lunch av självaste Chefen och avnjöt en tallrik med tonfisk- och äggcremefyllda strömmingsfiléer med pressad potatis och skirat smör.
Efter lunchen gick vi tillsammans till djuraffären och köpte kattsand respektive hundmat. Konstaterade i affären att Chefens hund väger hälften av vad Romulus väger...

Nu ska jag ringa banken och höra om de kan vara så vänliga att skicka hem en ny kod till mitt Visa-kort eftersom jag tydligen inte bara börjar bli en parant dam, utan även en senil sådan.

Dagens outfit uteblir idag eftersom jag nyss upptäckte att min ,relativt nyinköpta, tröja på baksidan såg ut som att jag hade suttit på en ullkarda. Med största sannolikhet kommer även ensemblen att kompletteras med bäbisspya senare, då jag ska hälsa på systersonen.

Denna syn mötte mig i morse när jag kom till jobbet. Ser ut att kunna bli en bra dag idag också...om jag lyckas gräva mig fram ur pappershögarna vill säga.

Testade för övrigt ett nytt grepp igår, i kampen om att få min gardinstång i vardagsrummet att sitta uppe ytterligare några dagar extra.
Igår kväll innan jag gick och lade mig så flyttade jag ut katternas mat- och vattenskålar i hallen och sedan stängde jag dörren in mot vardagsrummet och köket. De små liven har nämligen en tendens att påbörja en intensiv omgång att kull vid mörkrets inbrott, och det slutar alltid med att en katt sitter bakom gardinen på fönsterbrädan med kompisen på andra sidan av gardinen. Sen slåss de där igenom.
Detta är ganska kul att titta på, dock är inte gardinstången lika fascinerad och den har i protest brakat ner vid ett flertal tillfällen.
Eftersom katterna inte är barn så har denna gardinstångskollaps inneburit att det blir jag som får stå med armarna uppåt sträck hela den tid det tar för att skruva tillbaka gardinstångsfästena ca: två meter upp. En uppgift som inte är särskilt rolig, ens om man mäter över mina 160 centimeter i strumplästen.
Gårdagens taktik att spärra av halva lägenheten verkar i alla fall fungera, men givetvis så är jag inte helt nöjd då det hela slutade med att jag hade två varma pälsbollar bredvid mig i sängen hela natten...

Okej, jag hade fel om resultatet. Och målskytten. Men var det i ärlighetens namn någon som, på allvar, trodde att det skulle krävas ett självmål för att Sverige skulle lyckas slå Malta i fotboll??
Nu lämnar jag denna katastrofmatch bakom mig (tröstar mig med att det trots allt bara var landslaget som gjorde bort sig och inte mitt älskade AIK) och har börjat fundera på hur jag ska fördriva kvällen tills "True Blood" börjar.
De där popcornen som jag planerat att poppa ligger kvar i sin påse, och nu har jag inte den minsta lust att dra fram kastrullen...

Nej, jag har ingen micro. Den brann upp en mörk höstkväll i Göteborg och efter det har jag inte köpt någon ny. Det var ett ärligt misstag, kan hända vem som helst faktiskt. Hade en liten tillställning (läs: fylleslag) hemma hos mig och tänkte höja mysfaktorn ytterligare genom att poppa popcorn åt sällskapet. Lagom som jag slänger in påsen med micropop så hör jag volymen på stereon höjas i vardagsrummet. Det var Kikki D på gång, och inte vilken låt som helst - "Cowboy yodel"!
Som alla kan förstå var jag tvungen att lämna min popcornsvakt för att ansluta till de ystra dansscener som utspelades i min soffa. Råkade nånstans på vägen glömma bort att låten är lång, och att popcorn inte behöver poppas så länge. (vinglaset glömde jag däremot inte!)
Väl tillbaka i köket igen så luktar där en aning illa. Lite bränt sådär. När jag försiktigt öppnar luckan så väller det ut tjock, grå rök som får det att verka trevligt att ständigt vandra i en storrökares släptåg.
En (1) vecka. En vecka tog det innan all rök var utvädrad från lägenheten. Och då slängde jag ändå ut micron redan efter två dagar...

Som synes på bilden nedan så är varken jag eller Romulus särdeles imponerade av Sveriges spel mot Malta. Faktum är att till och med Romulus, som är 6 år gammal, 7 kilo tung och dessutom katt, verkar vara mer aktiv och inspirerad än det svenska landslaget just nu. 

Kattfröken Scarlett ids inte ens bevärdiga tv:n med en blick utan är på råttjakt nånstans under badkaret. Det är där hon brukar hålla hus när matte tittar på sport, och då i synnerhet fotboll vilket är ett spel som väcker slumrande aggressioner hos mig. Skillnaden mellan de två katterna är slående; Romulus, som kamperat ihop med mig sedan 9 veckors ålder (hans ålder, inte min), ligger oftast oberörd och sover och det rycker på sin höjd i hans vänstra öra när jag skriker besinnigslöst att "men det var ju för f-n offside".
Scarlett är hans raka motsats. Hon är den lilla "hittekatten" från Göteborg, som tillbringade sin första tid på ett katthem. Även om hon har blivit betydligt lugnare och mer tillgiven nu när hon bott hos mig i ett år, så försvinner hon med ljusets hastighet när matte blir exalterad över det gröna fältets schack. Beroende på min ljudnivå för tillfället så stannar hon under badkaret ca: 10-60 minuter. Då är det enda som kan få henne att komma fram, en muta i form av en skiva skinka alternativt hamburgerkött.

Nu har så äntligen Sverige spräckt den där fördömda nollan. Håll i detta nu då!

Bild från: www.harnosand.se/

Nu är det dags för fotbollslandskamp igen! Borde inte bli en särskilt betungande historia men man vet ju aldrig. Tvivlar starkt på att Zlatan kommer "offra" sina dyrbara magrutor för ett mål mot ett sånt här motstånd, så jag tror att det blir slitvargarna på mittfältet som får styra upp kvällens match.

Tips? 2-0 till Sverige, mål av Rasmus Elm och Johan Elmander.
Kom ihåg var ni läste det först! :)

Bild från: blog.tmcnet.com/.../frustration.png

Ilsken, varm och frustrerad är det nu dags för mig att gå på lunch.
Hela förmiddagen har gått åt till att lära mig ett nytt pensionsutredningssystem, och det är långt ifrån att jag har greppat poängen ens nu, fyra timmar senare.
En kalldusch för mig, en person som vanligtvis fattar allting in a blink of an eye. Helt plötsligt känner jag mig totalt inkompetent. Som tur är så skrattar bara min "handledare" åt min frustration och fortsätter ställa sina jobbiga frågor vilket förhoppningsvis kommer att resultera i att jag kommer fatta till slut.
Men allvarligt talat; det är tariffer hit och trad dit, 10-taggare upp och BTPK ner - och, givetvis, undantag!
Jag tycker att hela världen kan ta en paus från undantag och bara koncentrera sig på självklarheter och logiska samband. Tänk vad allt skulle bli så mycket lättare!

Nä, nu hör jag att M rumsterar om i pentryt. Det börjar bli dags att värma på pölsan vilket är min signal för att det är dags att fly fältet.

 

Detta mms fick jag nyss från min lilla systerson (troligtvis så var det väl syrran som skrev men ändå), med texten "Här sitter jag och funderar på hur mycket jag saknar min moster". En sådan pik kan inte ens ett härdat hjärta som mitt motstå, så nu är ett besök inbokat till i morgon eftermiddag.
Får se om vi somnar som vanligt när vi ses...tydligen så skulle jag, förutom att vara en utmärkt moster, även fungera mycket väl som liggunderlag - ungen somnar så fort jag tar i honom! Mjuk och skön?? :)

Har precis kommit till jobbet och satt mig tillrätta. Ingen gamnacke idag inte! Efter att ha fått muskelinflammation i ryggen pga min extremt dåliga arbetsställning så försöker jag nu skärpa mig så gott det går, men det är svårt att lära gamla hundar att sitta! (dock inte omöjligt)

Började arbetsdagen med att nästan kräkas. Kollegan, som är mycket väl medveten om min kräsenhet när det gäller mat, visade upp sin matlåda med triumferande min så fort jag satte min fot i hallen.
Pölsa, kokt potatis och stekt ägg. *ryser*

När jag hämtat mig från matchocken så insåg jag hur mycket jag har att göra idag. Det var inte en kul insikt.

Idag sportar jag för övrigt Cubus-jeans, grön H&M-top och vita skor med stjärnor på till mitt nyfärgade röda hår. Fashionista is not my middle name.

Tänk att det blev en blogg för mig med till slut. Typ sist av alla. Så mycket för mitt motto: "Second winner is the first loser"...
Men när jag kikade runt lite här, för att se vad det finns för "storbloggare" som huserar på blogg.se, så noterar jag att det finns både mode- och fjortisbloggar i överflöd.
Ingendera tilltalar mig som blivande parant dam (därav namnet på bloggen). Åldern närmar sig 30 och jag finner ingenstans en blogg som tar upp ämnen som tilltalar mig. Det skulle vara Ketchupmamman på www.alltombarn.se då, men nånstans känns det lite pinsamt att en frivilligt barnlös snart-men-inte-riktigt 30-åring ska surfa runt på den sajten.
Alltså får jag skapa min egen blogg. Den kommer ju visserligen inte innehålla mycket av nyhetsvärde för mig, eftersom den mestadels kommer att avhandla självupplevda saker, men nånstans ska väl även jag kunna bli en vinnare?

Vilka är då de ämnen som jag söker efter med ljus och lykta? Jo, jag vill personligen läsa om totalt ospännande vardagssaker. Typ om nån som kommer hem från en hektisk arbetsdag på kontoret med dunkande huvud bara för att kliva rakt i en kattspya modell grande (självupplevt. idag faktiskt.), om nån som borde, men som faktiskt inte orkar hålla hemmet skinande rent och därmed inte heller har diskat på två veckor av ren (haha) trots, eller om nån som faktiskt älskar AIK över det mesta på jorden utan att för den skull slå sönder hela Stockholm efter en förlust.

Så det är precis detta jag ska skriva om. Men först ska jag kolla på "Wipeout USA". .