Paranta Damer

Snart dags att börja trava bortåt från kontoret. Men först så ska jag utnyttja lunchtimmen till att gå in till optikern och klaga lite. Kanske ska jag till och med skälla lite, har inte bestämt mig ännu.
Tidigare så har jag haft min optiker i Örebro, vilket kan tyckas är lite korkat med tanke på att jag dels bott här i Stockholm i ett halvår nu. Och med största sannolikhet tycks ännu mer korkat om man också tar i beaktande att jag bodde i Göteborg i två år innan jag flyttade hit.

Jag har alltså inte bott i Örebro på 2½ år men har fortfarande kvar min optiker där. Detta beror på att en av mina bästa vänner, J, fortfarande bor kvar i Örebro och därmed har jag varit viss om att jag kommer att åka dit minst en gång om året. En gång om året behöver jag också göra en (oftast nedslående) synundersökning och hämta nya linser.
Detta arrangemang har fungerat finfint, tills jag för ett tag sen upptäckte att vi har ett Specsavers precis mittemot kontoret. "Men gud så praktiskt det skulle vara att bli kund där", tänkte jag då och gjorde slag i saken.
Knallade in och fick lite prisuppgifter som gjorde mig mycket nöjd med mig själv. Inte nog med att jag får nära till optikern om något skulle strula, jag kommer även billigare undan. En hel hundring i månaden skulle jag spara på mitt nya optikerval.

Igår fick jag den första fakturan. 309 kronor.
Definitivt inte den dyraste räkningen jag fick igår, men fortfarande nästan 200 kronor mer än vad optikern utlovat i butiken. 125 kronor i månaden var prisuppgiften jag fick när jag var där.

Så nu ska hornen fram! :)

Lika proppmätt som Anja Pärson, sitter jag nu på min plats igen efter lunchen. Har precis bokat in en shoppingtur med syrran imorn.
Ska ju på utbildning hos ett av de större försäkringsbolagen då, så det brukar bli att man slutar lite tidigare än vanligt.
Konstigt vilken lyx man upplever det som, bara för att man slutar två timmar tidigare än vanligt. Men visst gör det skillnad.

Idén om en shoppingtur är också strategisk från min sida. Jag kan ju inte gärna somna med Léon, på stan, redan klockan tre på eftermiddagen!??

Dagens lunch:

Givetvis komplett med Fanta och bearnaise-dip.

Kom på att jag visst hade lite mer att tillägga än bara länken i förra inlägget.
Jag är nämligen lite sur idag.
Dels för att det är tråk-tisdag, men också för att vissa på min arbetsplats förväntar sig att man bara ska släppa det man har för händer bara för att de har en viktig sak som de behöver hjälp med.
Mina saker är också viktiga!

Jaja, skitsamma. Jag har aldrig kunnat vara sur särskilt länge ändå.
Dessutom så fick jag precis sms från bästa M som ÄNTLIGEN har kommit hem från USA där han varit och semestrat i vad som känts som en evighet.
Nu är han alltså tillbaka, och med två goda nyheter. Han kommer upp hit och hälsar på! Inte bara en gång, utan två gånger. Detta inom kort också.
Ska bli super, har inte setts på hur länge som helst nu så det är verkligen på tiden.
Jag är ju skadad av SJ för livet, efter att ha skumpat fram och tillbaka på deras äckliga Intercity-tåg mellan Göteborg och Västerås, i två års tid, så jag kan inte åka ner till Jönköping och hälsa på honom.
Detta är M införstådd med. Jönköping har visserligen ett vackert läge vid vattnet och så, men det kan ändå inte riktigt mäta sig med utbudet som finns i Stockholm.

Såg förresten att det nu är dags för att rösta på sina favoriter inför Blog Awards 2009. Var inne och kikade lite, men känner typ inte igen någon. Och var är Kenza? Har inte hon typ universums största blogg eller nåt? Borde man inte vara nominerad då?

Idag behöver jag nog inte tillägga mer än detta:

http://www.youtube.com/watch?v=IS6bXfPg-fo

Varför måste folk vara så jobbiga på tunnelbanan om morgonen?
Först hamnade jag i samma vagn som två fjortistjejer som inte har vare sig känsla för vad som är privat eller hänsyn till sina medpassagerare. Med tanke på att medelåldern i vagnen var minst 36 så är jag övertygad om att det inte fanns en enda person där inne som var intresserad att höra om kompisen som fått klamydia/gonorré/könsherpes eller att "det faktiskt inte gjorde så ont med analsex".
Varför måste de prata så högt? Varför måste de prata överhuvudtaget? Inser de inte hur pinsamma de är?

När fjortisarna väl lämnat tunnelbanevagnen (efter vad som kändes som de mest plågsamma minuterna i mitt liv, operationen av mitt knäckta näsben under lokalbedövning inkluderat) och lugnet äntligen sänkte sig över vagnen, vad händer då?
Jo, då är det nån stolle som börjar...sjunga. Japp. Han sjunger. Högt och tydligt. Det är inte vackert. Det är inte någon låt man känner igen. Nix, karln sitter och sjunger falskt på en melodi som han själv hittat på. Detta får jag stå ut med mellan två hållplatser.

Åter sänker sig lugnet över passagerarna, men man ser att stressen redan har smygit sig in i vissa personers blick. Fjortisar och galningar är inte vad medelsvensson behöver en måndagsmorgon.
Då ringer en mobil. En kvinna i 50 års-åldern ser sig omkring med jagad blick och det är nästan så att jag kan läsa hennes tankar: "Inte mer nu! Jag vill ha tyst omkring mig nu. Tyst!"
Efter att ha stått med den ringande mobilen i handen ett tag (för att lyssna på melodin? Jag har ingen aning) så svarar äntligen den skyldiga, som är en utländsk kvinna i medelåldern. Självklart halvskriker hon: "HALLÅ?".
Därefter brakar helvetet löst. Konversationen fortlöper i samma ljudnivå och på thailändska. Den tjattrigaste varianten av thailändska.
Det är i denna stund som jag känner att jag egentligen bara har 2 alternativ:
1. Kasta mig av tunnelbanan i farten
2. Ställa mig upp och skrika rakt ut: "Varför kan inte bara alla hålla käften?!!"

Istället väljer jag det übersvenska alternativet.
Jag himlar med ögonen och suckar. Högt och demonstrativt.
Som vanligt så blir responsen på denna demonstration i ogillande, obefintlig från den skyldiges sida. Däremot så får jag en uppskattande blick och ett leende från den 50-åriga kvinnan, och ett nick i samförstånd från mannen mitt emot mig. Detta ska jag leva på resten av dagen.

Risig uppdatering i helgen men H överraskade och dök upp redan till lunch igår för att komma i stämning inför kvällen. Måste erkänna att vi kände oss som allt annat än partyprinsessor just då, när vi låg i varsin ände av min soffa, käkade godis och kollade på "Run's house"-maraton på MTV.
När det dessutom började spöregna fram på eftermiddagen så lutade det mer än någonsin åt att vi skulle stanna hemma, titta på film och faktiskt bara ta ett glas vin.
Men när vi lagat tacos, proppat magarna sprängfyllda med detsamma och sedan korkade upp Drosdy Hofen (stavning från h-vetet, ber om ursäkt) så började vi sakta att förvandlas från paranta damer till de partyprinsessor vi faktiskt varit en gång i tiden.
Efter en taxiresa ner på stan med Taxi 020s trevligaste chaufför så hamnde vi, som så ofta, på Ambassadeur.

Kvällen var helgalen, och som vanligt så träffade vi galet mycket roliga människor. Bäst för kvällen var dock de två mycket söta (och mycket unga) gossarna T och R som bjöd upp till dans med de mest vansinniga moves jag någonsin sett! Älskar att träffa människor som kör sitt eget race, och bjuder till litegrann när de är ute, istället för att bara häcka i VIP-området och se svår ut med ett glas champagne i handen.
Precis som vanligt så var jag och H med och stängde stället, och kom hemramlandes klockan fem på morgonen. Att ta av sig skorna var en välsignelse, men till och med nu så känns det som att jag har haft ett par skridskor på mig större delen av gårdagen...
Eftersom detta inte är någon modeblogg så har jag inga outfit-bilder på vare sig mig eller H, eventuella läsare får nöja sig med infon om att vi var hyfsat presentabla i svart (jag) och lila (H) klänningar.
Däremot så har jag en bild på hur min diskbänk ser ut efter att orkanen Svea dragit fram över den:



Eller så var det kanske ingen orkan. Det kanske var två kulinariska imbeciller som lagade tacos som drog fram...?
Detta är dock inget som jag tänker sätta tänderna (händerna) i idag. Näpp, det får allt vänta till måndag.Nästa vecka...;)

(och ja, vi drog i oss varsin flaska vin. Och två öl. Och två tequila.)

Lika duktig på att städa som damerna ovanför är jag ju icke, men lägenheten ska glänsa när jag är klar!
Risken finns alltså att H hittar mig sovandes i hallen med en dammvippa i handen, när hon dyker upp, men desto godare blir vinet när man gjort sig förtjänt av det!