Paranta Damer

Var ute på lunchen och rekade lite vart det är jag ska klippa mig någonstans i eftermiddag. Bokade ju en tid på ett för mig nytt ställe, och bestämde mig för att det nog kan vara bra att veta vart jag ska någonstans så att jag inte virrar runt efter jobbet och missar min tid.
På vägen dit mötte jag många människor med svarta och gula halsdukar, tröjor, jackor och mössor. Alla log vi mot varandra och hälsade, även fast vi aldrig setts förr. Möjligtvis kan vi ha setts på Råsunda, men det är i så fall inget som har satt sig på minnet. Fotboll förbrödrar!

På väg tillbaka till jobbet så hamnade jag mitt emot en farbror på tunnelbanan som noterade min AIK-tröja (jag har dubbla sådana på mig idag) och vi började prata lite. Han var tydligen ledamot i AIK:s styrelse och var, liksom jag, mycket nöjd med resultatet igår.
Sånt händer aldrig annars. Att man ler mot människor man inte känner, och man pratar definitivt inte med folk man inte känner. Ett SM-guld är allt som behövs.

Jag bor i ett leende Stockholm idag. Och nyss såg jag ett flygplan genom mitt fönster som flög med en banderoll med texten: Grattis till guldet AIK!


Stahre lyfter den efterlängtade bucklan


Lagkapten Tjernström


Kung Obolo